Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

onsdag 28 december 2011

Julen är över...................

Julen kom och försvann obemärkt nästan. Likaså min födelsedag som är samma dag. 
Alla var nöjda med sina klappar. Känns skönt. Nu har jag en vecka ledigt där jag både kan slappa och göra sånt jag inte hinner eller orkar annars. 
Imorgon ska vi på bio, en ganska ovanlig del i  vårt liv. Min kära man och son ska gå på Tintin och jag och Lilly ska se Breaking down. Vi ska ha allt, popcorn o läsk till. Ska bli mysigt. Skönast är att få vara ledig tills måndag för barnens skull. Nästa ledighet tar jag till sportlovet vecka 8.
Igår var jag med dottern på Rea, hon fick sina svarta jeans, två par till och med...hade sån himla tur på de 2 paren stod det 99:- alla de andra 199:-  säkert felmärkt men vi tog dom. Jag utnyttjade ett presentkort på B´Chic + att jag köpte mig en stor röd handväska.  Ja det var en toppendag. 
Idag blir en annan höjdpunkt. Lutfisk. Längtar.

måndag 19 december 2011

Minns jularna...............

Varannan jul firade vi hos mormor och morfar. Varannan hos farmor och farfar.  Jag gillade aldrig jularna hos farmor och farfar. Farfar kramade om mig alldeles för hårt. Jag tyckte inte riktigt om honom. Min pappa hade också yngre halvsyskon som fortfarande bodde hemma i denna trånga lägenhet och där skulle även vi , då familj på fem sova över. Det fanns inget syre, det fanns knappast utrymme för oss barn. Spriten flödade, även mat. Vi fick det vi behövde, det gick ingen nöd på oss. Men vi kom sällan i fokus under den julen, Man fick liksom inte riktigt vara med, i alla fall inte så länge man var liten. Allt var givetvis inte negativ, det fanns ljusglimtar även där.
Men jularna hos mormor och morfar var mycket bättre. Vi barn var medelpunkten. Även om det flödade sprit där med så var det annat. Vi blev sedda, bekräftade och vi fick aldrig känna som om vi var i vägen. Mormor och morfar hade en fungerande TV som vi barn fick titta på, Dansk TV med familjen "Flintstone". Farmor och farfar hade också TV, men det var i det rummet där det skulle spelas kort, ätas och allt och ingen plats.
Detta är ur mitt barndomsminne.Kanske överdrivet men då på den tiden var julen pest. 
Ofta fick man julklappar man inte ville ha. 
Jularna har jag alltid hatat. Varför? Jo jag fyller år på självaste julafton och jag fick aldrig ha kalas. Jag fick hänga på min systers kalas en månad tidigare , alla visste att det inte var min födelsedag så jag blev inte grattad på samma sätt. Jag var inget ens då. Precis som det fortfarande känns. Julafton jag fyllde 50 var dock en bra jul, den bästa faktiskt. Min syster och sambo överraskade och jag fick ha kalas. Med girlanger, ballonger och allt det jag aldrig fick. 
Men på nåt sätt så var jag och min födelsedag aldrig viktig . "stackare " sa många och stack till mig en 5:a. 
Jag har också blivit bortglömd ett par gånger. Både av att jag fyller år och varit utan julklappar. 
Nej, jag gillar inte julen, varje år gör den mig deprimerad.  Jag vill dra täcket över huvudet.
Men man försöker att glädjas med sina barn. Speciellt min dotter vill ha tradition. Så jag försöker för hennes skull åtminstone. Mina barn ska känna att julen är speciell för dom.
Så vi går till minneslunden, tänder ljus på julaftons morgon efter att jag blivit grattad. Sen är det jul resten av dan. Mitt på dan är det gröt och skinksmörgås. Till Kalle och hans vänner äter vi tårta och dricker kaffe, Sen julklappsutdelning. Kvällen är det julmaten som dukas upp. Sprit??? Nä ....jag köpte en 35:a till min 50 årsdag , den öppnade jag häromveckan då min syster kom på besök och tog två minisnapsar till sillen då. Nej det starkaste vi har blir väl svagdrickan och julmusten. Mys med barnen med gotter och TV.
Jag längtar till den 25:e december. 

torsdag 15 december 2011

Nästan natt........

Min bästa vän Nina är sjuk. Hon fick ligga på sjukhus på sin 50-årsdag. Man ska inte gnälla, men det gör man väl lite till mans. Men det är sorgligt. Glad att vi hann fira henne här med tårta och god mat. Om du läser detta Nina så ska du veta att jag tänker på dig.

tisdag 13 december 2011

Kvällstankar..............om min ensamhet.

Förmiddagen ägnade jag åt att ligga på sängen med TV:n på och halvslumra. Bianca låg bredvid och sov. Då var det riktigt skönt med ensamheten. Men sen var det dags att ta tag i verkligheten. Julkorten skulle skickas, passade på att ringa min kära syster Ingela. Sen på julkorten igen....Jag har fyra syskon, Nina har redan fått sitt julkort. Svärföräldrar, fd.brevvän, en annan som jag skriver till som är sjuk, ett par från Holland och äldste sonens gudmor. Thats it!!!!! Sammanlagt 10 julkort.  TIO sketna julkort sen var det inte fler i min adressbok.
Är det nån som fattar hur jävla ensam jag är????  
Nä, jag tänkte väl det....ni har föräldrar, massor av kompisar, dörrarna är som svängdörrar hemma hos er av alla vänner.
Alltså, Nina och Ingela är guld värda. Men jag menar här och NU....
Var finns hon som skulle ringt på dörren då och då och säga "hej, bjuder du på en kopp?" Eller var finns hon som skulle ringa och säga" du det är rea på stan, ska vi ta en sväng". Jag är ute!!! Jag är inte nån som den vill prata med och berätta nyheten eller hemlisen. Jag är NADA!!! Smaka på den.
När jag gnäller så kan jag höra: du kanske skulle gå på nån kurs, träffa lite folk. Hmmmm...............life suck!!

Den ljuvliga ensamheten.....

Nu talar jag jag mot mig själv. Jag vill gärna känna mig omgiven av vänner, bli sedd, bekräftad och behövd. Men det finns ensamhet som känns bra. Idag är en sån dag. Luciadagen....nej inte för att det är den dagen. Men barnen är iväg, son i skola och dotter lussar runt med sin klass. Maken iväg hela veckan. Bara jag och hund hemma och hon sover. På TV:n går en gammal Colombusdeckare. En dag i lugnets tecken. Jag har bara ett par måsten som jag har hela dan på mig att fixa.Annars är det min dag hela dan, min och min hund. Ett lugn som är bra för funderingar.

torsdag 1 december 2011

torsdagsfunderng

Så vann man en lottning......Eller vad? Ja inte var det för utförligt fint jobb. Nåja....fast det hade varit kul. 


Idag har jag städat mitt vardagsrumsbord. Det är där jag belamrar mig mest med mitt pyssel. Det är dags att ha lite julfint. Dessutom kommer det besök hit två helger på rad och då vill man ju kunna sitta runt det bordet med.


Ikväll har jag varit på jobbet på min lediga tid. Vi har ätit god mat, var och en tog med sin egen. Jag hade exotisk tallrig med olika frukter, lite kött och ost. Mums! Alla drack vin och blev glada. Jag drack Loka för jag ska upp tidigt till jobb imorgon. Så var det inte tänkt från början. 


Så jag åkte hem tidigt. Passade inte in riktigt. Som vanligt!!!!

måndag 28 november 2011

Inte visste jag att det var livet som sprang förbi............

Ja det där har man väl hört. Visst stämmer det. Energi som är negativ gör att man missar så mycket. Jag har missat massor. Kanske är det dags att ta mer vara på saker som är positiva.
Det finns ju en mening med allt. Det gäller bara att lyssna på sitt inre.
Hahaha...tänker DU! Nej jag är ingen allvetare. Men sen jag lyssnade på mitt inre så har jag hittat en positivare väg och jag försöker bara vara med folk så mycket det går som är positiva.
Jag ser inte hela tiden negativt i allt. Positiv energi suger jag åt mig som en svamp. Jobbigt idag? Imorgon kommer en ny dag, nya krafter.
Tack min guide och mina skyddsänglar för att min dag blev så här fin. 

onsdag 23 november 2011

Julen är ångest och stressladdat.

Det finns inget tid mer på året som är så stressladdat och ångestfyllt som julen. Om en månad är vi där. Varför, min man gör den mesta julmaten och det brukar bli jättebra. Allt brukar flyta på fint. Oro att inte pengarna ska räcka finns förstås. Önskelistorna från barnen är långa och dyrbara.  Jag har köpt några julklappar och en del är planerade. Så jag borde känna ett lugn.
Det är nästan lite skönt att åka till jobbet och släppa allt. Imorgon ska jag på en kurs ( Communicate: In Print) http://www.hargdata.se/
Spännande att prata med enkla bilder. Vi har barn som inte har ett riktigt språk och man kan förtydliga i bilder. Det blir att åka tåg, lämna bilen hemma och njuta av en heldag i Linköping.
Nä, allt blir bra...måsta lära mig varva ned lite.

söndag 20 november 2011

Mitt liv! del 2

Min pappa!
Ska jag försvara? Förlåta? Älska ? Det sitter som en tagg att han svek oss barn, han svek mamma med sitt drickande. Han dränkte sina sorger heter det. Jovisst. 
Men om man nu vet att ens stora kärlek ska dö, varför super man då bort dennes sista tid för att man tycker synd om sig själv.  Som pricken över i:et så svek han oss barn. Han valde bort oss. 
12 år senare så andas han gammal fylla och sjukdom i mitt ansikte och säger : Marina, jag erkänner, jag är alkolist. Han rabblade en massa, trots att han var min älskade pappa så kände jag äckel. Två år senare dog han, hjärtat bara stannade. 5,9 promille hade han då.  


Det fanns stunder som jag verkligen älskade min pappa. Han hade en humor som var härlig. Men mest skrämde han mig. 
Men han svek oss så in i helvete. Så när han dog så var det en lättnad. Jag hoppas mamma tog emot honom och gav honom en läxa. 


Jag tror han är här ibland. Han vill ha förlåtelse. Ja, ja,ja....
Han bar på sin ryggsäck, precis som jag bär på min. Han hade det inte lätt när han växte upp. 
Ja, jag förlåter honom, för jag älskade honom och gör än, han är/var min pappa. 

onsdag 16 november 2011

P-mötesdag!

Idag har vi P-möte (personalmöte) mellan 11-14, sen fortsätter jag jobba till 21:15. Jag tycker det är en lång dag, barnen år sköta sig själv mycket tack vare att jag jobbar kväll. Det gör dom bra fast jag önskar det fanns mer tid för oss. Stöd med läxor och så.


Nåja, P-möte-en skräck för många. Chefen sitter och pekar med hela handen och hotar med än det ena och än det andra. Det är indragningar, eventuellt tjänst som ska bort,delade turer mitt i veckan. Inget är roligt. Men chefen är tydlig. 


Surret efter är fantastiskt. Oron förstås. Men om vi alla istället skulle kunna samarbeta och lägga vårt arbete där vi faktiskt behövs mest.  Men då har vi alla olika behov. 


Så efter en stund infinner sig lugnet. Alla går hem utom jag och en kollega. Vi landar, tar emot barn som kommer och njuter av kvällen med dom.
Jag trivs bra på mitt jobb och jag är glad att jag har ett jobb. Ibland är det jobbigt, ibland känns det som jag bara finns där.

söndag 13 november 2011

Mitt liv! del 1

Jag vill skriva om mig själv, ur mitt perspektiv. Men jag behöver inte börja från början utan jag tar delar ur mitt minne.
Idag frågade min arbetskamrat-"när dog din mamma?""hur gammal var du?" Det var efter det samtalet som jag kände att jag ville skriva ned hur jag känner,minns delar av mitt liv. 
Min mamma hann inte fylla 36 år. Hon dog den 11 oktober 1977. Samma år dog Elvis, han dog på min brors 11 årsdag, 16 augusti.
Året innan hade min mamma bestämt att hon ville bli dagmamma. Hon ville njuta av att vara mamma bl.a. åt min yngsta syster på 3 år. En hälsoundersökning förändrade allt. En fläck på lungan, lungcancer, en metastas i hjärnan ett par månader senare. Efter 1 år var hon bara borta.
Jag fick veta en vecka innan att det inte var långt kvar, det var min mormor som berättade att hennes enda barn skulle dö. Min tonårs-själviska attityd trodde inte henne. Mamma, lilla mamma, hon skulle inte dö. Hon hade ju kommit hem förut från sjukhuset. Men hon kom inte hem mer. Jag skulle fylla 18, min yngre syster skulle fylla 16, min bror var 11 och yngsta systern 5 i januari. Pappa flydde in mer i spriten. Ansvaret var mitt !
Nu ska jag inte säga att jag gjorde allt, då ljuger jag. Vi hjälptes åt vi barn och mormor och morfar.  Pappa hade dränkt sina sorger under mammas sjuktid och det blev knappast bättre. Han kom hem med matpengar till oss, mycket mer såg vi inte av honom.
Den som mådde sämst i det hela var nog min bror. Han var i sin känsligaste ålder,det förstår jag nu. Men inte då. Det har särat på oss. När han pratar om sina närmsta så är det inte oss syskon han menar, det är sina vänner. Jag mår väldigt dåligt av detta ibland. Men han gav igen för nåt år sen. Han sa att han skämdes för mig, för att jag var fet. Så jag behöver väl inte må dåligt över att jag behandlat honom illa. Men det gör jag.
Min mammas död tog död på mycket. Spår som sitter kvar än idag.
Livet går vidare, absolut. Det har varit glädje och sorg. Men med min mammas död så dog en del av livet.

onsdag 9 november 2011

50 + och mycket tankar, och kärlek till mina bästa vänner.

Alltså, det finns stunder det fullkomligt maler i huvudet på en om livet och allt. Det som känns så självklart för mig är det inte för andra. Jag en kvinna på 50 + och huvudet fullt av tankar.
Jag tänker på dom som ratat min vänskap på grund av olika saker som man borde skämmas över för jag är inte sån. De går miste om mycket.
Om jag ser på mig själv så är jag en varm och omtänksam människa. Ger mer än jag tar. Jag är otroligt duktig på det mesta. Kan det vara avundsjuka tänker jag, den tanken har aldrig fallit mig in förrän nu. Är det för att jag är så bra? Hahaha...
Jag skryter inte, min åsikt...allt jag velat är att bli sedd, bli bekräftad och få lite beröm för min egna osäkerhet.
Osäkerheten har säkert lyst igenom och de jag trodde var mina vänner har våldtagit min själ, de har utnyttjat min godhet. De har blundat för allt ont som de åsamkat mig. De har inte brytt sig om mig. 
Jag har gått vidare. Jag tänker på allt gammalt ibland, blir ledsen att jag inte var stark och ta itu med allt, de förlorade åren.
Jag har tre riktigt goda vänner nu.
Ingela, min syster . Hon har alltid ställt upp för mig. Redan som lite 3-åring dängde hon hink med sand i huvudet på en pojke som var dum mot mig. Redan som liten var jag en mes. Vår kärlek till varandra har gått upp och ner, men nu är vi de bästa vänner. Hon är stark, hon är förstående och hon finns för mig och mina barn.
Nina, hon gav mig det finaste hon hade. Bianca, våran lilla guldklimp. Det bästa med Nina är trots allt att förutom hunden är att våra möten är inte krystade, vi känner varandra rätt väl nu trots att det inte är så länge sen vi lärde känna varandra. Med Nina kan man bara vara. Det behöver inte vara så märkvärdigt. Jag älskar Nina och hennes man. Nina är så himla duktig och smart. De har blivit en del av vår familj. Jag tycker om att göra det lite extra när vi träffas utan att den för den skull ska verka märkvärdigt.  Snart kommer dom på besök med tre av sina hundar. Jag längtar. Busigt blir det....hahaha.
Lilly, min älskade dotter.Tidigt har jag förstått att hon var speciell. Hon bryr sig och hon älskar också Ingela och Nina vilket gör att trots att hon är ung har en gemensam sak med mig. Vi har kul ihop, och hon ställer upp massor. Hon kan välja bort vänner för att vara med sin mamma. Inget som jag påvisat men jag tackar. Fast det känns så tryggt. Henne kan jag lita på. Jag försöker få henne att utstråla mer självsäkerhet än vad jag gjorde.  Jag hoppas att vi alltid kommer vara så bra vänner. Även när det blir mer annat för henne. Jag hoppas att jag inte ställer för stora krav på henne. 


Mina skyddsänglar och min guide finns med mig. Det är dom jag pratar med annars när jag jag behöver prata av mig och ingen annan är tillgänglig.  

torsdag 27 oktober 2011

Torsdag kväll....lite om veckan

I tisdags var jag ledig. Då bestämde jag mig att jag skulle göra mig fin inför kvällens konsert.

Jag var och klippte av mig mitt långa hår. Det har gått ända ned till BH kanten, en arbetskamrat toppade det men jag var inte färdig. Så nu bar det av mot stan och frissan. Jag blev jättenöjd för det blev precis som jag tänkt.
19.30 började konserten....
Vilken konsert!!!!
Det var det bästa jag varit på. Halv elva slutade det och jag är så imponerad. Det fanns inget under hela föreställningen som var tråkigt. Min dotter som sjöng med i kören sa "mamma, jag ville inte det skulle ta slut".
De sålde pins som ser ut som stjärnan på bilden, jag har en på min jacka nu.
Artister var bl.a. Triple & Touch , The Moniker, The Real Group och många fler. Min man tyckte det var lika bra som jag.
Det var skönt att ha sovmorgon sen dan efter, gå en härlig höstpromenad med Bianca.

Sen var det kurs i ekonomi innan jobbet. En aha upplevelse för mig då jag sköter mycket av inköp och ekonomi på jobbet.
Idag har jag och dottern shoppat lite. Panduro har fått besök, var tvungen att shoppa för ett presentkort jag fått på 200:- , det bara vissla till så var dom slut. Ett besök på Kapp Ahl, men det blev bara nya trosor för min del. Men dottern hittade byxor och blus.
Så imorgon är det jobbhelg. Det börjar med medarbetarsamtal med chefen. Aldrig kul, men skönt om det blir gjort.
Nu väntar TV-soffan och lite  pyssel.

söndag 23 oktober 2011

Vad menar man med ledighet??

Helg, ledig...låter underbart. Men är det en massa som ska göras. Städa, handla mm. Igår var jag och dottern först och köpte kängor o stövlar på Stadium. Jag köpte dessa "skönheter" 
Jag har länge velat ha såna för de är ganska så bekväma. Men det har inte funnits i min storlek.  Svarta var redan slut men dessa röda matchar min bil så det blir bra.
Idag blir det färga håret, och denna använder jag alltid.
Sen ska det bakas tekakor. Totalt onyttiga men jättegoda.
Barnen åker till sin pappa och då blir det vansinnigt tyst. Men de brukar komma hit efter skolan ändå.
På tisdag ska dottern vara med och sjunga i 
Marching for Life Stadium Arena, Norrköping 
Vi ska dit , min man och jag. Bra platser har jag fixat. 
Bra artister som Triole&Tuch
The Moniker
The Real Group  m.fl.
Men innan dess en späckad måndag med teckenkurs på förmiddagen, snabblunch för att sen göra en brandutbildning och sen till jobb och jobba till 21:15
Ledig tisdag, lång arbetsdag onsdag, ledig torsdag och lång helg sen en vecka semester om man bortser från tisdagen vecka 44 då det ska lekas och det var plikt på det.
 Jävla förmynderi!!!
Men nu ska jag njuta av söndagen!



måndag 17 oktober 2011

Ledig måndag!

Efter en arbetshelg, seg ledig måndag morgon med massor att styra med men man kommer liksom inte igång. Man "blippar" runt på bloggar och kollar allt fint och blir inspirerad men man orkar bara inte. Kollar lite på facebook och kan bara konstatera att skrivandet ger i många lägen missuppfattningar. Jag hade sagt nåt som inte föll i smaken och vips så var den kommentaren dum. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Bara tänka "no comment" .
Det gnälls alldeles för mycket på allt och alla. Det positiva som finns, när ska man se det?
En lite down syndrom tjej klappar mig på handen och säger "len", mmm säger jag, sen lägger hon handen om min nacke drar ned mig och pussar mig på hakan. 
Jag är så in i helvete  rent ut sagt tacksam för det lilla positiva  som sker varje dag även om man känner ibland att livet e fan ett helvete. Men varje kväll går jag och lägger mig och känner att denna dag var bra.
Det finns människor som varje dag plågas av sjukdom men ändå kan finna styrka att klara av dagen genom att hitta positiva stunder. 
Jag vet att man måste få gnälla. Jag med, men jag gillar det inte ....jag vill va glad.

måndag 3 oktober 2011

Skillnaden märks!

Från 100% till 90% och tillbaka efter 1 år till 100%. 18 timmar på fem veckors schema. Ja det märks. Från att kunna glassa in på jobbet klockan 14 och ta emot barnen så är man nu piskad att infinna sig senast klockan 12 för att sitta av tiden fram tills barnen kommer. 
Men det är sjukt att lönen ska vara så dålig för att ta hand om människor. Att bli tvingad att jobba heltid för att pengarna inte går runt. 
Men jag ska inte klaga (fast jag gör det nu) jag har ett jobb. Jag har fina arbetskamrater. Barnen vi tar hand om är barn med speciella behov. Jag undrar ibland vad gör jag där, men oftast åker jag hem ganska nöjd med min dag.

tisdag 20 september 2011

Höst-trött.....

Jag är så förbaskat trött, kanske är det höstmörker som gör en trött. Tappat all energi. Igår kväll låg jag och två barn och en hund i dubbelsängen och kolla TV. I tre timmar, det är inte likt mig. Men skönt var det. Orkade inte läsa ett helt kapitel i min bok sen när det var dags att sova, ögonen slog ihop.
Det blir nog desamma ikväll. Mannen är bortrest, glad att barnen är hos mig så man har lite stöd och hjälp.

lördag 17 september 2011

Lek med blek...

Fick en tidning häromdan, tidningen "Nära" . Omslagsbilden visar bl.a. Benny Rosenkvist med bländande vita tänder. Hmmm...när jag var på storseans så var hans tänder inte så vita. Nepp, nu ska vi leka lite med photshop tänkte jag. Googlade mig fram till ett tips....och vo´la:
Som f.d. rökare vill man inte alltid le på bild.....men det kan man numera redigera  om bilden  blir bra innan man framkallar.  1 års rökfri den26/9 Wow! 
Nu blev de kanske lite vita i överkant men ändå med fullgott exempel. Jag e  nöjd, jättenöjd.
Nu har jag annars fullt upp framöver. Ska gå en kurs i taktil massage och en kurs i tecken som stöd. Använder det i mitt jobb. Gått kursen tidigare men lagt av mig lite, så jag behöver få igång det bättre för att göra mig mer förstådd bland de barn som svarar bra på tecken. Ska bli jättekul
Sen ska jag på allvar träna meditation. Ska också bli kul. Det andliga drar i mig väldigt mycket.

måndag 12 september 2011

Mobbing!

Är mobbing genestiskt? Läste en artikel lite hastigt för ett tag sen att en kvinna undrade om det är genestiskt. Diskussionen kom upp på mitt jobb i veckan som var att kanske är det så.
Om en person blir mobbad, sen dennes barn och sen barnbarn då undrar man. 
Givetvis förstår man att osäkerhet syns. Men vad är det som gör att vissa mobbar? Är det avsaknad av uppfostran? Är det de vuxnas fördomar som man ger sitt barn eller är det avsaknad av kärlek? 
Mina barn mobbar inte. Men två av dom är/var mobbningsobjekt. Jag var kanske inte mobbad, men retad och pucklad på. Jag var inte den som blev vald först, jag blev snarare utnyttjad för att jag var för snäll. Hade jag tur och var snäll så kunde jag få vara med. Det har precis hållt på hela mitt liv. Man har inte passat in. 
Idag träffade jag mitt barns kurator och möts av en söt docka. Hon berättade att hon blivit mobbad hela sin skoltid. Där försvann min bild av att bara vissa människor kommer undan. 




Trampa inte på mig mer.....
jag ligger redan.
Låt mina barn få ses för vilka underbara 
individer de är.
Trampar du på mina barn...
så trampar du på mig.

Det är polisanmält, det sista var en grov kränkning. Jag hoppas det tar slut där.  Man behöver inte älska alla, men ha respekt för sjutton.

onsdag 31 augusti 2011

Lina´s Matkasse

Alla vet vi hur svårt det kan vara att hitta på vad man ska laga för mat. Efter rekomendation från min syster så blev vi nyfikna. Jag måste säga att jag blev glatt överraskad. Så mycket gott och så många nya smaker.
Dessutom gillar hela familjen det mesta. En del maträtter var väl sådär. Men i det stora hela supergott. Vad pratar jag om, jo "Lina´s Matkasse"



Detta är två vegetariska rätter. Det finns en varje gång.
Linas Matkasse finns inte överallt. Men det finns på ICA och igår när jag gick förbi Konsum så hade dom Matlåda. Så söker man på de olika butiker man brukar handla så har dom säkert nåt snarlikt. Jag har varit inne på nätet och checkat deras recept och det är god mat. Prova kan jag bara säga. Jag och min man är som barn på julafton varje gång. 
Kan också säga att det passar om man är glad i mat och inte rädd för nya smaker.

måndag 22 augusti 2011

Jag och min kamera.............

Jag har blivit orbjägare....njae....kollar lite extra på foton om det kan finnas orber på mina foto. Ringar på foto är orber. Ett foto jag har är med en röd orb som det sägs vara ärkeängeln Uriel. Gissa om jag blev glad.

Här är en av många , många ! Med denna lilla Kamera lyckas jag ta detta unika.

torsdag 9 juni 2011

Längtan..................

Nu är längtan stor efter den lilla stugan som jag och min familj ska tillbringa 4 veckor .  Jag ska läsa, pyssla, besöka loppisar. Koppla av massor.

lördag 4 juni 2011

Livet är inte uppåt alltid!

Stunder som jag går på knäna, ler och säger att allt är bra. I min ensamhet gråter jag för det finns liksom ingen ljusning. Lev här och nu, njut av det lilla säger jag till alla. Jag lever precis så själv. Men ibland är det svårt. Speciellt om det inte ens finns det lilla. 

tisdag 17 maj 2011

Nöden har ingen lag sägs det....

Man kan ju inte säga annat än att detta med ekonomi bekymrar en.  Igår kväll sa jag halvt på skämt och halvt på allvar till min kära dotter.  Du kan väl sticka ut och sälja lite av mina kort. Javisst sa hon glatt. Tog en hög och gav sig av. Mitt samvete var inte bra men tänkte, går det så går det.  Efter en timme ringde jag hennes mobil och sa att nu får du komma hem. Hon hade dragit med en kompis och glatt gav hon mig 330:-. Wow!!! Hon fick behålla de 30:- och sen stack vi till Willys strax innan de stängdes. Handlade frukt och grönsaker,potatis och annat gott. 2 fulla bärkassar och en säck potatis för 221:- .
Tack för denna goa tjej. Veckan är räddad. Jag såg på min man att han skämdes. Det ska han med.

onsdag 27 april 2011

Välkommen till min trädgård!

Som jag skrev igår, det är så svårt att inte vara avundsjuk på alla som påtar och göra fint i sina trädgårdar. Jag kommer aldrig mer få en trädgård om jag inte vinner pengar och blir skuldfri. Mitt liv kommer förbli att vända på varje öre. Mitt öde? Ja kanske, vem vet vad jag var i mitt förra liv. Kanske ska jag dra lärdom, jag vet inte. 
Hur som offrade jag 500:- idag till "min trädgård" , det innebär dra in på så mycket annat. Men det kanske det är värt.  Så välkommen....till min trädgård.
Några krukor på ett hängbord på balkongen.


Jag missunnar ingen att ha det bra. Jag har valt mitt liv, det är bara som jag kan förändra det. Men som mitt liv är nu så går det inte. Jag har skulder minst 10 år till och om 10 år orkar man nog inte det.
Men välkommen till  min balkong på fika.




tisdag 26 april 2011

Maskrosor och ett lättat hjärta.

Vad svårt det är att njuta av saker när man är sur , arg och irriterad.  Så jag bestämde mig för att gå ut i solen och fånga små ting som faktiskt är njutbara att se.
 Maskrosorna har redan kommit.....det betyder att sommaren är nära.  Men visst är de fina.
 De vita blommorna som växer vilt på alla gräsmattor har jag inget namn på, men så söta.
 Smörblommor..........ljuvliga.
 Bianca stannar vid varje tuva och äter nytt gräs.
 Bäcken nere vid villorna..........det är så vackert och i bakgrunden ser man vitsipporna blomma.

 I en trädgård fanns detta underbara träd, tror det är körsbärsträd.
 I en backe växte dessa vackra blå blommor som jag inte heller kommer ihåg namnet på-
I en trädgård stod en tuva vitsippor................

När man går så där och tittar, njuter av solen då släpper mycket irritation. Man ser människor påta i sina trädgårdar och kollonilotter. Jag blir så avundsjuk, men jag kommer aldrig mer få nån trädgård.  Men jag får glädjas åt att plantera lite på min balkong så småningom. 

lördag 9 april 2011

Lördag från jobbet.................

Det var ett tag sen jag skrev här. Haft fullt upp, och det har hänt lite på vägen. Jag har börjat tapetsera och måla. Tjusigt värre och jag måste berömma mig själv med att jag är riktigt duktig på mönsterpassning, my fy vad jobbigt. Röran hemma är obeskrivlig. Vi har myrstigar att gå på. Lillys rum är klart, köket är klart....nästan.....halva hallen....golvet i kök och hall ska putsas upp. Köksluckor blir det, min man sa ja till slut...jag behövde inte tjata eller gnälla. Jag håller på att måla om ett hörnskåp i hallen svart, men färgen är slut och kassan skral så det få bli klart lite senare. Jag ska ju ha semester näär barnen har påsklov. Sen lyckades jag få sålt min kökssoffa och dan efter var jag i Linköping och köpte nya köksstolar jag sett för mitt inre öga att jag skulle ha. Så sen ska jag måla stolar och köksbord svart. Det kommer bli snyggt.
Kastat och rensat är gjort, grejer ska jag göra mig av med. Det kommer bli bra vartefter, men det är ett stort projekt.
Idag efter jobbet ska jag tapetsera klart hallen. Vi saknar nåt att hänga upp jackor. Jag är i grund och botten glad att jag beslutade mig för att göra detta.
Hyresbostäder står ju bara för material. Dåligt att de inte kan renovera, men, men....jag e bäst (ibland).

torsdag 17 mars 2011

Vad ledsen jag blir.....

Jag är fullkomligt down!!!! Man tror att man går åt samma mål, men tydligen inte. Min man kan verkligen konsten att ta udden av glädje ifrån mig. Jag tappade lusten till allt.  Men jag har bestämt att går han inte med på detta med nya skåp så fixar jag det ändå. Jag är värd den lyxen att få jobba i ett snyggt kök.

onsdag 16 mars 2011

Nu är jag sur! Arg! .....

Jag blir så himla arg, just nu skulle jag kunna ta och kasta , slå sönder och bara skrika ut min ilska. Vem är jag arg på? 
Okej, hyresbostäder var här och skulle se vad de kan erbjuda mig. Vårt hem är asidosatt, bott här i 9 år och inget är gjort. Kitta om några fönster och eventuellt polera upp ett golv.
Vill jag ha målat och tapetserat får jag göra det själv, de står för material men inte arbetet. Verktygen får man fixa själv.Nåja det hade jag kanske väntat mig. Köksskåp är slitna och vill jag ha nytt så höjs hyran med 80:- i månaden. Kollade hemsidan och det var riktigt fräscht. Så då ringde jag min man....han tyckte det vi hade dög. För han vill inte betala mer i hyra. Så nu är jag arg och jävligt ledsen. För vad är det med 80:- för att få det lite lyxigare när man inte har råd att ha hus.?

torsdag 10 mars 2011

Prao

Prao, det klingar problem i mina ögon. Jag vet att de som jobbar på olika ställen tycker det är svårt att ha elever på sin arbetsplats. Ovana som ska vara med i arbetet osv. Jag minns att jag hade prao i 8:an 2 veckor på ett ålderdomshem och i 9:an 2 dagar på Tempo. 
Problemet är att nu ska eleverna ha prao längre ner i klasserna. Min dotter var en vecka hos militären i 5:an.......och nu i 6:an ska det ordnas 2 dagar nånstans. Det är föräldrarnas sak eller barnen själva som ska söka det.
Vad tänker skolan? Barnen vill ju prova nåt de önskar att bli. Min dotter vill bli djursjukvårdare. Det finns ingen klinik som vill ha en barnrumpa på 12 år svassande omkring sjuka djur. 
Vill skolan ha ut ungarna i praktik så är det banne mig deras sak att fixa det tycker jag. Nu måste  jag försöka hjälpa henne med nåt annat. Mitt jobb kan hon inte vara på, hon har varit med massor av gånger och lekt med barnen där så det är inget hon eftertraktar.  Kontakter har jag inga eftersom jag har inga vänner här.
Jag blir så less på detta.

onsdag 9 mars 2011

30 år sen....

Det är på barnen man ser att tiden går. Så sant, så sant. Idag är det 30 år sen jag blev mamma för första gången till den ljuvligaste lilla unge. Johan en älskad och välkommen kille. 
Idag är han så stor och lång att man måste titta upp för att se hans ansikte. 
Livet med honom har varit  underbart , han har varit ett riktigt A-barn. 
Däremot har det varit en massa hinder på vägen , kanske en del av livets prövningar. 
Så jag ångrar inte en sekund att jag valde honom före ett liv som inte var värt ett dugg. Livet med Johan blev det bästa i mitt liv.

torsdag 3 mars 2011

Vårdepression eller?

Vad är det som händer i mig? Jag känner mig down så det bara skriker i mig. Jag kan inte peka på vad det är. Men ALLT känns så himla hopplöst.  Det måste vara nån sorts depression och jag hoppas det går över. Inte kul att känna så här. 

onsdag 16 februari 2011

Tankar på en onsdag!

Vårdeppig eller? Kroppen skriker av något som man inte kan sätta fingret på. Humöret är nere och man skulle kunna ta och bara slå och slå . Skulle kunna riva bokhyllan så allt bara rasade. Min kära man säger "du har fått för lite stake eller så är det sockret".....hehe...
Så här kan jag känna både nu och då. Men man andas in lugnt genom näsan, intalar sig att "åh vad livet är underbart". Men är det inte det då?
Jo visst finns det stunder som är helt fantastiska , men det finns stunder man undrar "vad gör jag här"?. 
Nu får vi inte plocka bär  i skogen . Bandmask kan finnas.  Så försvann den glädjen att gå i skogen, böja sig ner och plocka ett stort saftigt blåbär och stoppa i munnen. Nu är det frysdisken med amerikanska blåbär som gäller. 
Min telefon är oftast tyst, jag undrar ibland vad ska jag med telefon till? Jo jag kan ju behöva ringa om hjälp. I övrigt  betalar man för fast avgift till en fullkomligt "död" telefon. Bara försäljare som ringer.
Men jisses va gnälligt! :-)  
Ja men det är så skönt att få gnälla. Kanske inte nån som läser det här ens.  Det är sällan kommentarer  här så jag kan "kräka " ur mig vad som helst.  :-)
Men några positiva saker händer framöver!
20 februari : äntligen ska vi hämta hem vår älskade Bianca.
24 februari: vi har varit rökfria 6 månader jag och Göran
9 mars: Min älskade son Johan fyller 30 år(puh vad gammal man är)
17 april: 9 år sen jag och Göran började chatta på en chatt och varit tillsammans sen dess.
Samma dag åker min dotter till min älskade syster Ingela och är borta en vecka. En resa som jag hoppas blir toppen för tjejen.  Då ska jag kanske ta semester och jobba lite hemma med ett överraskningstema för Lilly. Men det kan jag inte skriva om nu.


Gud va skönt det var att få skriva av sig lite, nästan glömt vad det var om.

tisdag 8 februari 2011

Pizza

Vad blir det för mat? Ja igår blev det hemgjord pizza. 
Ungarna sa att det var den godaste hemmagjorda pizzan jag nånsin gjort. Och jag är nästan beredd att hålla med.

måndag 7 februari 2011

Diabetes!

Jaha, då fick man veta att man har diabetes.  Vad ska jag säga? Inte helt oväntat. Min man som har diabetes sen många år fick förhöjda värden och när jag fick veta det att mina var förhöjda efter jag slutat röka så var jag inte förvånad alls.
Så har jag lämnat prov idag plus att min man tagit blodprov med sin apparat så konstaterade doktorn att det är diabetes. Sen så kan man ju hoppas att det är tillfälligt.
Jag fick medicin. Tiden får utvisa om det är bestående. Men jag tar en dag i sänder nu. Det går inta att grubbla om det. Man måste leva här och nu. 
Doktorn sa: Lev som vanligt, motionera och försök även om jag vet att du försökt hela ditt liv gå ned i vikt.

torsdag 3 februari 2011

Stavgång !!!

Äntligen ! Solen uppe på himlen, idag skulle jag minsann ut med stavarna. Jag älskar gå med dom. Jag har aldrig älskat motion, men stavgång....jag älskar det. Synd att man skulle bli nästan 50 år innan man kom på det. 
Så nu hade jag längtat , hoppas varje dag att is och snö skulle försvinna. Idag tänkte jag att nu e det dags, sonderat terrängen och det verkade gångbart på flera ställen.
Så jag bestämde mig för att gå och lämna Keno, liten lätt promenad för att känna av väglaget. Men aj efter ett tag så blev det mer och mer isigt ....FAN(tänkte jag). Nåja, in på apoteket där en småländsk manligt biträde frågade om han kunde hjälpa mig, ja jag vill gå med stavarna utan falla. Han satte på de finaste bråddar som sitter fram och bak på foten, och så frågade han hur det gick med rökningen om jag behövde mer Zonnic. (Snart närmar vi oss ½år som rökfria), men nej nu ville jag bara ut. In och lämna Keno, hämtade ut min lilla vinst från Harryboy (166:- och Kenovinst på 10:-) sen ut i terrängen. 
Kändes lite ovant men dock mer säker på foten. Men till slut så flög jag fram som jag alltid gjort med mina stavar( flög är kanske att ta i, men för mig är det så ljuvligt att ha viljan att gå och dessutom njuta). Jag var fullkomligt genomsvett när jag kom hem......och så tog jag kort på härligheten.


måndag 31 januari 2011

Hotellweekend med vår lilla prinsessa

Haft en intensiv och underbar helg i Göteborg. Bodde på hotell och Bianca fick sova med oss. Hon sov hos mig förstås. 
Jag har sovit gott och hon med. Nu är det bara 20 dagar tills hon är hemma igen. Längtar vansinnigt efter vår lilla prinsessa.

Hur kan man älska någon så?
Så liten kan man tycka
men hon ger oss bara lycka.
Hon våra hjärtan tanka
vår alldeles egna lilla Bianca.

Dikt jag skrev igår , det gjorde ont att lämna henne.

tisdag 25 januari 2011

Energisugare och positiv tankegång

Jo man tänker mycket när man blir arg, ledsen och så. Det suger energi till tusen. Jag mår ganska bra om jag tänker "vill jag att detta ska mala i mitt huvud?" "Nej!!!"
Då går allt så mycket bättre. Det kallas att rensa. Först analyserar jag problemet. tex. nån har sagt en dum grej till mig. Först blir jag kanske ledsen, sen går jag och maler att varför sa han/hon så. Sen försöker jag vända det till att kanske bjöd jag in till att den skulle säga så, kanske är jag för snäll och foglig för att den ska bete sig så mot mig. Eller att personen i fråga egentligen mår sämre än jag och måste kräka ur sig och vara elak. Sen säger jag till mig själv - detta har hänt, personen i fråga vet kanske inte att jag mår dåligt, tar mig förgiven, ska jag fortsätta tänka på detta och tappa energi?-nej- då släpper jag detta och går vidare. 
När jag då gått vidare då känns luften klarare och jag mår så mycket bättre. 
Jag lider av tinitus och jag tror att det är stressrelaterat mycket. När jag mår dåligt så är ljudnivån också högre. Alltid när vi ska ha personalmöte på jobbet så hörs det mer i min skalle, när jag jobbar med vissa är det också högre.  Jag jobbar på min analysering om varför just då för mötena går ofta bra och det är inte varje gång chefen har en räv bakom örat. Men positivt tänkande gör att man mår bra mycket bättre. Rensa gammalt gör att man också mår bättre.
Nu längtar jag till härliga vårpromenader som är underbart tillfälle att rensa hjärnan.

måndag 24 januari 2011

Att bli trampad på!

Jag försöker alltid tänka på vad jag säger eller vad jag gör. Man ska ha respekt för människan. Jag känner ofta att folk trampar på mig. Jag blir behandlad som om jag är sämre än andra.  Små saker som kanske är petitesser när de tror att de gör en välgärning. Men så är inte fallet.  Jag vill visa att jag kan minsann, men om jag inte får den chansen då blir jag den där som folk undrar om hon är sur eller vad  det nu är. Jag vill bli sedd för det jag kan och inte ses ned på för hur folk tror jag inte kan. Det är inte mitt yttre som har kunskap, det är mitt inre. Tyvärr kan jag inte säga klart riktigt vad som hänt eftersom jag vet personer som läser min blogg men inte är följare kan relatera vad jag syftar på. Jag vill bara skriva av mig min besvikelse. Att jag blir dömd innan, trampad och förnedrad utan att få visa vad jag går för. De som gör det kanske inte fattar det själv. Jag kommer säkert säga till nån dag, men samtidigt så vet jag att "synden straffar sig själv" eller "what gets around, comes around" och det har jag sett. Så jag kan le i bakgrunden och känna att detta ska göra mig stark. Gråt en skvätt, gå vidare och älska dig själv och betrakta dig själv som värdefull. Jag gör det, för jag vet....en dag kan jag visa att jag gjort rätt.

onsdag 19 januari 2011

Nej dags för mer ordning i livet.....!!!!

Igår var jag hos doktorn. Årlig kontroll. Hade gått upp 2 kg, inte helt ovanligt efter jul och att man slutat röka. Nu har jag och min man varit rökfria 21 veckor och det är super, vi har liksom kommit över det värsta. Det mest skrämmande var inte 2 kg, det var att blodsockret var onormalt högt så jag ska tbx för nytt prov på fastande mage. Så nu ska jag försöka mota tillbaka det hela med mer hälsosamt. Julen är över.....hunden snart hemma igen , om en månad...
Klarar man sluta röka så klarar man mer. Så från och med idag ska jag tänka "nyttigare".

fredag 14 januari 2011

Mmmmm...semlor....

Ja jag vet att det inte är dags...men suget blev stort och även om det inte blir semlor av alla så är en slät bulle full av kardemumma jättegott både på  utflykten och till kaffet.
Yepp....jag vräkte i mig båda.....puh...men det blev för mycket....nu är det suget stillat för lång tid framöver. Mums!



söndag 9 januari 2011

Burkbröd

Jag har bestämt mig för att börja baka mer bröd hemma. Del är det mindre tillsatser och det är himla gott.
Jag kom på ett recept jag haft länge och det är burkbröd. Här är recept:
1 sats 
50 g jäst
4 dl ljummet vatten
1½ dl farinsocker
rågsikt
Jäs i bunke 45 min
därefter 30 i burk
gräddas i 200 grader längst ned i ugn 50 min


(jag gör dubbel sats för jag har 5 burkar)
Det går bra med avlånga sockerkaksformar med.

Pensla burkarna med lite olja...


Jäst fint....


Så här blev dom och de är försvinnande goda....