Efter en arbetshelg, seg ledig måndag morgon med massor att styra med men man kommer liksom inte igång. Man "blippar" runt på bloggar och kollar allt fint och blir inspirerad men man orkar bara inte. Kollar lite på facebook och kan bara konstatera att skrivandet ger i många lägen missuppfattningar. Jag hade sagt nåt som inte föll i smaken och vips så var den kommentaren dum. Men jag kan inte hänga upp mig på det. Bara tänka "no comment" .
Det gnälls alldeles för mycket på allt och alla. Det positiva som finns, när ska man se det?
En lite down syndrom tjej klappar mig på handen och säger "len", mmm säger jag, sen lägger hon handen om min nacke drar ned mig och pussar mig på hakan.
Jag är så in i helvete rent ut sagt tacksam för det lilla positiva som sker varje dag även om man känner ibland att livet e fan ett helvete. Men varje kväll går jag och lägger mig och känner att denna dag var bra.
Det finns människor som varje dag plågas av sjukdom men ändå kan finna styrka att klara av dagen genom att hitta positiva stunder.
Jag vet att man måste få gnälla. Jag med, men jag gillar det inte ....jag vill va glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar