Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

lördag 27 oktober 2012

Det handlar inte om att ta en fika.

Ibland kan folk konsten att såra, en del mer än andra. Igår sa jag att jag längtar tills den dan jag kan och har möjlighet att flytta tillbaka till Helsingborg för att jag är trött på att vara ensam. Även om de vänner jagTRODDE jag hade i Helsingborg är ett minne blott, så är det "hemma" för mig.

Att flytta till Åby för 30 år sen var ett stort steg för mig och jag flyttade i hopp om en trygg uppväxt för min lille son på 1 år. Jag trodde att det skulle bli lätt att få vänner när man har barn, men nej.

Ensamhet stod skrivet på dörren från dag 1.

Ett par har försökt vara min "vän", genom att utnyttja mig och aldrig finnas till för mig.
Jag har saknat det spontana att nån sätter mig i första rum nån gång.

Igår sa en arbetskamrat att det kanske berodde på mig och inte på andra.
Javisst beror det på mig OCH andras förutfattade meningar om mig.
Jag får höra både nu och då när jag beklagar att jag saknar nån väninna " vi kan ju ta en fika på stan"
Jag vill för FAN inte ta en fika på stan. Det känns enbart som de vill offra en dag på mig för att det tycks vara synd om mig.

Jag vill ha en vän som ringer ibland.
Jag ska nu säga upp telefonen vart efter för det ringer bara försäljare.
Jag vill ha nån som kommer hem spontant till mig . Jag vill ha nån som jag spontant kan komma hem till.

Men varför bor jag som jag gör nu? Jo jag har två yngre barn som bor hos mig varannan vecka och de har rättigheten att ha båda föräldrarna.

Ensam är stark heter det....bullshit ! Ensam är ledsen.

Ha det bra ni lyckliga.