Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

måndag 16 oktober 2017

Ljudböcker

Ljudboken är en vän, en vän som jag inte svarar emot. Som ger mig spänning i livet. Och som pratar med mig. När jag för några år fick en ny mobil då den andra plötsligt bara la av så säger expediten lite glatt att jag skulle få "Storytel" gratis ett år. Jaha tänkte jag, det behöver jag inte. Men hur som helst så laddade jag ned appen, sökte på nåt som kunde falla mig i smaken. Jag hittade "Sagan om isfolket ". Sen var jag fast, bokstavligen. Nu längtar man efter nya boksläpp, man följer serier. Jisses så många böcker man lyssnat på som man aldrig trodde. Just nu lyssnar jag på "Westins bageri och Café" en julkalender från förra året. 
Böckerna berättas så målande att man bildar sig en bild själv. Så här kan man liksom inte läsa själv när man läser tyst. Det är underbart att lyssna.

För några år sen läste min man högt för mig. Kanske jag skulle föreslå att vi börjar med det igen. Nu när vi ska försöka hitta tillbaka till kärleken.

Vad?? Jo, vi har haft sex. En snabbis! Han har fått spruta att ta. Nu funkar han igen. Varför har det tagit 6½ år för detta frågade jag mig. Det var skämsigt sa han. Vi har dålig kommunikation. Detta hade kunnat leda till skilsmässa faktiskt.

Tillbaka till ljudboken nu i alla fall. Han sover och det ska jag med göra strax.

torsdag 12 oktober 2017

Tiden som bara går.................

Vart tar tiden vägen? Mina barn är vuxna, jag närmar mig sextio. Vad har jag fått ut av detta? Igår var det fyrtio år sen min mamma dog, endast 35 år gammal. Jag var inte 18 fyllda och med småsyskon, en pappa som hellre såg på flaskan än sina barn. Med mammas död försvann också gemenskapen i släkten, jular man firade ihop. Med mammas död försvann så himla mycket. 

Nu är det 2017, mitt liv borde varit bättre . Men det har snart gått ett år av osämja med mina syskon, nåja inte alla. Jag har inte haft sex på 6 ½ år...ja så är det . Och inte beror det på mig i alla fall. För 15 år sen blev vi ihop, min man sa redan då att det skulle eventuellt bli problem på grund av hans diabetes. De smög sig på och han skyllde på allt utom det i början. Men han sa då vi blev ihop, " du ska inte bli drabbad - jag ska se till att du får en tillfredställd tillvaro". Pyttsan, det har kanske hänt två gånger. 

Mitt liv är fylld av skulder, inte för att jag shoppat loss på massa krediter.  Jag har inget hus. Men en man som älskat att köpa.

Jag umgås inte med folk, ingen har velat umgås med mig. Det gör ont att höra från sina arbetskamrater att "det gjorde jag och min bästa väninna, så som väninnor gör - eller hur?" Vad svarar man på det? Jag vet inte. Jag hår ingen sån.
Jag har en vän i Debbie, men hon bor i Wales. Jag har varit hos henne två gånger och hon aldrig här. Hon kommer nog aldrig komma hit heller. Så har jag Nina. Hon bor i Göteborg och vi träffas inte heller. 
Min bästa vän här är Lilly, min dotter. Jag kan inte hänga på henne.

Det där att vara kompislös smittar av sig. Johan min äldste son sitter hemma vid datorn, umgås knappt med nån. Kenny, min andra son sitter vid datorn umgås inte med nån. Så Lilly då som har några vänner och en bästis som bor 40 mil härifrån. 

Man undrar , har jag gjort fel val i livet? Vad skulle jag gjort annorlunda? 
Jag valde att flytta från Helsingborg för Johans skull när han var 1 år. Jag var uppriktigt säker på att det var det bästa. Hade jag inte gjort det så hade jag inte haft mina andra barn. Så på så vis var det ett rätt val. Men efter 20 år med deras pappa så gick det inte mer, jag fick ingen kärlek där. Han valde att hellre ha en onanistund på en toalett ihop med en Lektyr.

Kom i kontakt med ett par män genom nätet. De hade många av dom "potensproblem" så det gick bort. Så träffade jag min nuvarande och hans "problem" var liksom så långt borta. Men dessvärre satte han oss i skuldfälla som kommer följa oss livet ut.

Summa, vart tog livet vägen. Mitt liv, min längtan efter kärlek, vänner, tryggheten .

onsdag 12 april 2017

Ännu ett körkort är taget.

Den 31 mars tog min dotter Lilly körkort. Så stolt över henne, hon fixade det . Nu har alla min barn körkort. Till skillnad från sonen så har hon verkligen velat detta. Varje gån bilen är ledig nu så susar hon iväg.