Julafton 2017

Ja då är julafton snart slut. Allt började redan igår med uppesittarkväll och äldsta sonen som bjöd och lagade mat till oss. Sen spelade vi hela familjen Bingolotto och umgicks. Efter midnatt blev jag gratulerad med paket och sång för det är min födelsedag idag.
Dagen har haft fullspikat schema. Besök på kyrkogården och tända ljus. Sen grötlunch och skinkmacka. 
Sen tårta och Kalle Anka och hans vänner klockan 15.00 , efter det julklappsutdelning innan barnen åker vidare till sin pappa.
Maken och jag äter julmat själva och hamnar i paltkoma. 
Imorgon drar jag till gymmet igen enligt schema.

Frustration

Jag känner ingen julstress alls, julklappar är fixade.
Inget överdrivet köpande för det finns inga pengar till det. 
Julmaten fixar min man, så nej på det planet känns det för en gångs skull lugnt. 
Varför känns det lugnt? 
Jo mitt schema för min lediga vecka är klar. 
Jag ska tillbringa mycket tid på gymmet. 
Har jag blivit tokig?
Nej då, men jag har upptäckt att man kan dröja sig kvar och när man pustat en stund så kanske man har energi att göra nån mer övning. Och jag slipper sitta hemma och vara irriterad på att det är ostädat. För det är bara jag som städar, nåja dotter hjälper till vid tillfälle och lust. 
Jag har förstått att egentiden kan jag få där, en arbetskamrat går på yoga och hon bokar flera pass i rad för att slippa komma hem till kaoset. 
Det är ju helt fantastiskt !!!
Så imorgon efter jobb, slutar klockan 13.00 så gör jag enbart ett apoteksärende sen drar jag till gymmet. Kanske där vid 14.00 och sen hemma runt 16-17.00 beroende på vad jag gör för pass. Längtar !
Det händer inte så mycket "måtten" eller "vikten" , men starkare rygg vilket är positivt.
Så nu kör "vi" (jag) .....mest utan sällskap.

Mitt nya jag

Heja mig !!!
Nu har jag tränat i snart 1½ månad. 26 oktober började jag. Det går jättebra, över förväntan och en tanke är "Varför har jag inte börjat tidigare"? Det svaret vet jag ju redan och hade jag haft samma kurage som nu så hade jag börjat tidigare. 
Har jag minsta lilla tur trots att jag har åldern emot mig så hoppas man att så mycket hud som möjligt drar ihop sig. Jag förväntar inga underverk, men en förhoppning .
Resultat, jodå....en och annan centimeter har krympt och hela -3½ kg. 
Det är bra att det inte går för fort och jag har mina mål och mina drömmar. Nej, inte bikini/beach 2018 . Jag har lite idéer och funderingar .
Jag lyssnar på en seriebok "Summer Karlsson" säsong 2 är jag på. Om en kvinna som också tränar för ett mål och gå ned i vikt. Det är peppande i min värld.

Ledig dag

Känslan på morgonen, du är ledig, inga måsten mer än vad du gör det till, och så kan du du inte somna om och klockan är 05.30. Du har snurrat ett tag i sängen, du känner att det går helt enkelt inte att somna om. Du går upp, tar lite kaffe, sätter dig vid datorn och bläddrar runt på olika sidor. Känner hur huvud och kropp vill sova.
Sippar på kaffet, tittar ut, det har snöat. I min säng ligger min älskade hund . Hon är orsaken till att jag blev klarvaken. Hon gnällde, hon har ont, häromdan bröt hon en tand inne i tandköttet och det blir operation på onsdag , hennes fjärde tandoperation. Lilla gumman.
Jag får ta en vila senare. Nu har hon fått smärtstillande och sover gott.

Tankar på kvällen

Man tror man har sitt liv på ett speciellt sätt.

Man är så tacksam för att man har det bra.

Man har det drägligt, och i mina mått mätt bra.

Så säger man, nu får det vara nog. 

Det räcker nu, jag måste fokusera på mig.

Man testas man och man försöker 

hålla huvudet över vattenytan. 

När livet raseras om och om igen.

Men det ordnar sig, det gör ju det . 

Men då har man förlorat något på vägen.

För att man sa ifrån.

Var det värt det? 

Ja förmodligen, det räddade mig.

💪

Styrkan att vilja 

Glutenfri

I somras slutade jag med gluten på inrådan av min man. Efter att ständigt ha ont i magen och allt handlade om närheten till en toalett. Och nu snart fem månader senare så känner jag att det valet var värt det.Glutenfritt bröd  är kanske inte det godaste, men jag är hellre utan vanligt bröd och mår bra.

På gång !

Nu är jag på gång , fyra gånger sen jag köpte gymkortet. Faktum är att så här långt tycker jag det är kul. Så hur kan det bli sen , kommer jag se förändringar?

Gymkort

Börja på gym....nä inte min grej. Vill inte att nån tittar och glor på mig. Men va fasingen, man kan väl ändra sig på äldre dar. Idag har jag köpt ett årskort dessutom. Woop woop.....forsättning följer.

Ljudböcker

Ljudboken är en vän, en vän som jag inte svarar emot. Som ger mig spänning i livet. Och som pratar med mig. När jag för några år fick en ny mobil då den andra plötsligt bara la av så säger expediten lite glatt att jag skulle få "Storytel" gratis ett år. Jaha tänkte jag, det behöver jag inte. Men hur som helst så laddade jag ned appen, sökte på nåt som kunde falla mig i smaken. Jag hittade "Sagan om isfolket ". Sen var jag fast, bokstavligen. Nu längtar man efter nya boksläpp, man följer serier. Jisses så många böcker man lyssnat på som man aldrig trodde. Just nu lyssnar jag på "Westins bageri och Café" en julkalender från förra året. 
Böckerna berättas så målande att man bildar sig en bild själv. Så här kan man liksom inte läsa själv när man läser tyst. Det är underbart att lyssna.

För några år sen läste min man högt för mig. Kanske jag skulle föreslå att vi börjar med det igen. Nu när vi ska försöka hitta tillbaka till kärleken.

Vad?? Jo, vi har haft sex. En snabbis! Han har fått spruta att ta. Nu funkar han igen. Varför har det tagit 6½ år för detta frågade jag mig. Det var skämsigt sa han. Vi har dålig kommunikation. Detta hade kunnat leda till skilsmässa faktiskt.

Tillbaka till ljudboken nu i alla fall. Han sover och det ska jag med göra strax.

Tiden som bara går.................

Vart tar tiden vägen? Mina barn är vuxna, jag närmar mig sextio. Vad har jag fått ut av detta? Igår var det fyrtio år sen min mamma dog, endast 35 år gammal. Jag var inte 18 fyllda och med småsyskon, en pappa som hellre såg på flaskan än sina barn. Med mammas död försvann också gemenskapen i släkten, jular man firade ihop. Med mammas död försvann så himla mycket. 

Nu är det 2017, mitt liv borde varit bättre . Men det har snart gått ett år av osämja med mina syskon, nåja inte alla. Jag har inte haft sex på 6 ½ år...ja så är det . Och inte beror det på mig i alla fall. För 15 år sen blev vi ihop, min man sa redan då att det skulle eventuellt bli problem på grund av hans diabetes. De smög sig på och han skyllde på allt utom det i början. Men han sa då vi blev ihop, " du ska inte bli drabbad - jag ska se till att du får en tillfredställd tillvaro". Pyttsan, det har kanske hänt två gånger. 

Mitt liv är fylld av skulder, inte för att jag shoppat loss på massa krediter.  Jag har inget hus. Men en man som älskat att köpa.

Jag umgås inte med folk, ingen har velat umgås med mig. Det gör ont att höra från sina arbetskamrater att "det gjorde jag och min bästa väninna, så som väninnor gör - eller hur?" Vad svarar man på det? Jag vet inte. Jag hår ingen sån.
Jag har en vän i Debbie, men hon bor i Wales. Jag har varit hos henne två gånger och hon aldrig här. Hon kommer nog aldrig komma hit heller. Så har jag Nina. Hon bor i Göteborg och vi träffas inte heller. 
Min bästa vän här är Lilly, min dotter. Jag kan inte hänga på henne.

Det där att vara kompislös smittar av sig. Johan min äldste son sitter hemma vid datorn, umgås knappt med nån. Kenny, min andra son sitter vid datorn umgås inte med nån. Så Lilly då som har några vänner och en bästis som bor 40 mil härifrån. 

Man undrar , har jag gjort fel val i livet? Vad skulle jag gjort annorlunda? 
Jag valde att flytta från Helsingborg för Johans skull när han var 1 år. Jag var uppriktigt säker på att det var det bästa. Hade jag inte gjort det så hade jag inte haft mina andra barn. Så på så vis var det ett rätt val. Men efter 20 år med deras pappa så gick det inte mer, jag fick ingen kärlek där. Han valde att hellre ha en onanistund på en toalett ihop med en Lektyr.

Kom i kontakt med ett par män genom nätet. De hade många av dom "potensproblem" så det gick bort. Så träffade jag min nuvarande och hans "problem" var liksom så långt borta. Men dessvärre satte han oss i skuldfälla som kommer följa oss livet ut.

Summa, vart tog livet vägen. Mitt liv, min längtan efter kärlek, vänner, tryggheten .

Ännu ett körkort är taget.

Den 31 mars tog min dotter Lilly körkort. Så stolt över henne, hon fixade det . Nu har alla min barn körkort. Till skillnad från sonen så har hon verkligen velat detta. Varje gån bilen är ledig nu så susar hon iväg.