Tiden som bara går.................

Vart tar tiden vägen? Mina barn är vuxna, jag närmar mig sextio. Vad har jag fått ut av detta? Igår var det fyrtio år sen min mamma dog, endast 35 år gammal. Jag var inte 18 fyllda och med småsyskon, en pappa som hellre såg på flaskan än sina barn. Med mammas död försvann också gemenskapen i släkten, jular man firade ihop. Med mammas död försvann så himla mycket. 

Nu är det 2017, mitt liv borde varit bättre . Men det har snart gått ett år av osämja med mina syskon, nåja inte alla. Jag har inte haft sex på 6 ½ år...ja så är det . Och inte beror det på mig i alla fall. För 15 år sen blev vi ihop, min man sa redan då att det skulle eventuellt bli problem på grund av hans diabetes. De smög sig på och han skyllde på allt utom det i början. Men han sa då vi blev ihop, " du ska inte bli drabbad - jag ska se till att du får en tillfredställd tillvaro". Pyttsan, det har kanske hänt två gånger. 

Mitt liv är fylld av skulder, inte för att jag shoppat loss på massa krediter.  Jag har inget hus. Men en man som älskat att köpa.

Jag umgås inte med folk, ingen har velat umgås med mig. Det gör ont att höra från sina arbetskamrater att "det gjorde jag och min bästa väninna, så som väninnor gör - eller hur?" Vad svarar man på det? Jag vet inte. Jag hår ingen sån.
Jag har en vän i Debbie, men hon bor i Wales. Jag har varit hos henne två gånger och hon aldrig här. Hon kommer nog aldrig komma hit heller. Så har jag Nina. Hon bor i Göteborg och vi träffas inte heller. 
Min bästa vän här är Lilly, min dotter. Jag kan inte hänga på henne.

Det där att vara kompislös smittar av sig. Johan min äldste son sitter hemma vid datorn, umgås knappt med nån. Kenny, min andra son sitter vid datorn umgås inte med nån. Så Lilly då som har några vänner och en bästis som bor 40 mil härifrån. 

Man undrar , har jag gjort fel val i livet? Vad skulle jag gjort annorlunda? 
Jag valde att flytta från Helsingborg för Johans skull när han var 1 år. Jag var uppriktigt säker på att det var det bästa. Hade jag inte gjort det så hade jag inte haft mina andra barn. Så på så vis var det ett rätt val. Men efter 20 år med deras pappa så gick det inte mer, jag fick ingen kärlek där. Han valde att hellre ha en onanistund på en toalett ihop med en Lektyr.

Kom i kontakt med ett par män genom nätet. De hade många av dom "potensproblem" så det gick bort. Så träffade jag min nuvarande och hans "problem" var liksom så långt borta. Men dessvärre satte han oss i skuldfälla som kommer följa oss livet ut.

Summa, vart tog livet vägen. Mitt liv, min längtan efter kärlek, vänner, tryggheten .