Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

torsdag 21 maj 2015

Misshandlad

I måndags kom jag hem med rivsår och rejäla blåmärken på min underarm . Alltså har jag blivit misshandlad på mitt jobb. Det var inte det jobbet jag kom till från början. Det var barn med utvecklingstörning som kom till oss för att föräldrar behövde avlastning då de kanske behövde få vila eller ge tid åt sina andra barn.
Mysiga dagar med mestadels mysig barn.

Så kom den stora förändringen. FÖRTÄTNING!!! Andra ställen stängdes och blandade barn blandades ihop. Allt för att spara pengar åt kommun. 

Så nu sitter skrämda barn ihopkurade på sina rum medan ett barn slänger möbler, förstör allt i dess väg och som nyps, rivs och slåss.

Är detta barnperspektiv? NEJ !  Och själv kommer man hem blåslagen. 

Om jag haft pengar hade jag sagt upp mig, för i min ålder kan man inte utbilda om sig och man är inte eftertraktad på arbetsmarknaden.

Jag kan inte rekommendera att jobba åt min kommun.

tisdag 19 maj 2015

Matlåda !!!

Det här med matlåda. Rönen om att folk blir fetare. Jag tror mig ha svaret på mycket. 
Matlåda med på jobbet , värma i micro=ingen näring och ingen smak.
Köpt matlåda typ Findus=konserveringsmedel=du blir fet för att allt onyttigt stannar i konserverad form i din mage.
Alltså din mat ger dig fel energi du blir trött och orkar mindre.

Vad har fått mig att tänka i dessa banor? Jo min profil, lika bred som lång. Nåja nästan.

På jobbet där jag jobbar så lagar vi god och näringsrik mat från grunden. När dessa brukare sitter och smackar på den goda maten sitter man själv med sin uppvärmda matlåda .

Hur många gånger i sitt liv tänker man: jag måste ta tag i detta?? Jojo, det händer typ varje dag. Men om man som jag jobbar kväll mest och helger så blir en liten ledig förmiddag guld att få gå i pyjamas en stund med kaffe och bläddra i en tidning eller lyssna på en bok guldkanten innan man ska stressa in i duschen , slänga på sig mascara och trycka fram ett leende .

Summa: dålig mat, för lite sömn, stress, ingen motion = FET

måndag 18 maj 2015

Ålder och bröst !

Det är bara att inse att man bär på stora förändringar med ålden.
Brösten tex. De pekar rakt ned. Jo så är det .
Haft en viss förkärlek till mjuka BH:ar
som är framknäppta. De sista jag köpte var av så dålig kvalité att det blev enbart
förvaring och inget lyft.
Jag gillar inte bygel!!!
Nåja nu har jag lyft dom med byglar och jag säger bara: 
Vilken pina. 

söndag 19 april 2015

Sömnlös natt full av oro.

Efter hektiska dagar med dotter på "Idol-ansökning" och "Livekarusellen" så landade jag äntligen. Allt gick bra med dottern, men tyvärr gick hon inte vidare eller....kanske var det tur att hon inte gjorde det. Men det är en annan historia.
Maken är bortrest i jobbet så jag tänkte att bara jag och barnen en ledig helg och god mat. Jag och min äldsta son fick äntligen prata, eller rättare sagt. Han pratade och berättade allt hur han haft det i mer än 10 års tid på sitt jobb. 
Det hela eskalerar och han känner att ingen tror på honom. Men jag gör !!! Jag hoppas nu att vi kan finna väg att få honom att vinna över denna mardröm. För nu är det hans kamp, jag finns och stöttar och peppar. För den som plågar mest ska sättas dit. Vi ska se till att det finns bevis. 
Min glada , utåtriktade son har blivit nedtryckt så långt ned i skiten det bara går. Detta av en som besitter en chefsposition på det mest ruttna sätt som är möjligt. 
Som sagt, min natt har mer eller mindre varit sömnlös. Jag har i funderingar velat nita denna idiot som varit så dum. Men det hjälper inte sonen. Bevis som kan sätta dit honom är bättre.
Han var glad när han åkte hem igår, det kändes att han var styrkt av att nån tror på honom. Men hur skulle jag inte kunna tro på honom när vissa saker är fullkomligt uppenbart.
Men han ska sättas dit!!!

onsdag 11 februari 2015

Att vara orolig mamma !

Mina barn betyder allt för mig. Det spelar ingen roll hur stora de är. För mig är de mitt allt.
De finns alltid i mina tankar och mitt mammahjärta skulle kunna slitas itu när de är ledsna på livet. 
Den dag de föddes så gjorde det ont, jäkligt ont. Men när man ser det lilla knytet så är all smärta bortblåst. Jag älskar dom innerligt och gjort från deras första andetag. De käraste och snällaste barnen.
Att se min äldsta tala om att: " jag blir trampad på min arbetsplats och har varit det i alla år och jag blir illa behandlad av vården" . Då vill jag ta dom till svars och kriga för dennes skull.
Min mellersta som säger: "mamma jag har kompisar men inga vänner". Hur ont gör inte det och jag kan inget göra mer än se på och lida med , stötta och finnas till. Goaste barn.
Min yngsta mjukaste och raraste , så vacker men ack så ensam. 
Oron för mina barn den är så stor. Hade jag varit rik så skulle vi börja om våra liv nån annanstans än här. För jag bor i det "kallaste" landskapet i hela Sverige. Östergötland.
Hur kan jag tycka så, jo för jag kom som skåning hit och trodde i mitt enfald att det skulle bli bra. Men åh vad jag bedrog mig.

Johan: min förstfödda. Ett ljuvligt underbart barn som fick ta hårda törnar för att mamma pratade skånska. Som lidit fruktansvärt på grund det och nu när botten är nådd i din själ så får du ingen hjälp.

Kenny: dig fick jag längta efter i femton långa år. En spjuver men så snäll. Men så ensam.

Lilly: du fina dotter så ljuvlig och omtänksam. Du har det som skulle få andra mammor att bli lyckliga om du var deras dotter.


Jag är så lyckliga att den dag ni kom till mig att ni valde mig som mamma. Jag älskar er och finns här för er. Alltid!!!