Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

torsdag 10 mars 2011

Prao

Prao, det klingar problem i mina ögon. Jag vet att de som jobbar på olika ställen tycker det är svårt att ha elever på sin arbetsplats. Ovana som ska vara med i arbetet osv. Jag minns att jag hade prao i 8:an 2 veckor på ett ålderdomshem och i 9:an 2 dagar på Tempo. 
Problemet är att nu ska eleverna ha prao längre ner i klasserna. Min dotter var en vecka hos militären i 5:an.......och nu i 6:an ska det ordnas 2 dagar nånstans. Det är föräldrarnas sak eller barnen själva som ska söka det.
Vad tänker skolan? Barnen vill ju prova nåt de önskar att bli. Min dotter vill bli djursjukvårdare. Det finns ingen klinik som vill ha en barnrumpa på 12 år svassande omkring sjuka djur. 
Vill skolan ha ut ungarna i praktik så är det banne mig deras sak att fixa det tycker jag. Nu måste  jag försöka hjälpa henne med nåt annat. Mitt jobb kan hon inte vara på, hon har varit med massor av gånger och lekt med barnen där så det är inget hon eftertraktar.  Kontakter har jag inga eftersom jag har inga vänner här.
Jag blir så less på detta.

Inga kommentarer: