Mitt liv! del 2

Min pappa!
Ska jag försvara? Förlåta? Älska ? Det sitter som en tagg att han svek oss barn, han svek mamma med sitt drickande. Han dränkte sina sorger heter det. Jovisst. 
Men om man nu vet att ens stora kärlek ska dö, varför super man då bort dennes sista tid för att man tycker synd om sig själv.  Som pricken över i:et så svek han oss barn. Han valde bort oss. 
12 år senare så andas han gammal fylla och sjukdom i mitt ansikte och säger : Marina, jag erkänner, jag är alkolist. Han rabblade en massa, trots att han var min älskade pappa så kände jag äckel. Två år senare dog han, hjärtat bara stannade. 5,9 promille hade han då.  


Det fanns stunder som jag verkligen älskade min pappa. Han hade en humor som var härlig. Men mest skrämde han mig. 
Men han svek oss så in i helvete. Så när han dog så var det en lättnad. Jag hoppas mamma tog emot honom och gav honom en läxa. 


Jag tror han är här ibland. Han vill ha förlåtelse. Ja, ja,ja....
Han bar på sin ryggsäck, precis som jag bär på min. Han hade det inte lätt när han växte upp. 
Ja, jag förlåter honom, för jag älskade honom och gör än, han är/var min pappa.