Svårt att somna när man inte vet vad som händer i en. Oro som byggs upp.
Vaknar tidigt och man orkar liksom inte ens vara när tankar snurrar i ens huvud.
Ångest tror jag att det är. Att veta är bättre. Jag vill skrika, gråta och dunka huvudet i nåt. Vad är det för fel. Kan jag inte bara få vara?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar