Det e "pappas" vecka och jag ringer för att säga godnatt. Hör att hon är ledsen.
Hon blev vald sist i fotbollen, men det var ingen som brydde sig att hon sen gjorde 4 mål.
Hon har vänner, men oftast är det på deras villkor och deras föräldrar. Själv har jag inga vänner i verkliga livet mer än ett par på avstånd. Det är aldrig nån som poppar in på en kopp kaffe, aldrig nån som ringer nästan. Min man lever i sin lilla bubbla så när barnen är hos pappa så går jag mest och pratar för mig själv. Man får försöka njuta av de små ljuspunkterna i livet. Tex. Barnen när de är här, när min man orkar säga nåt till mig, det händer att han är nykär då och då( kanske mest att det pockar på) jag orkar inte bry mig om det. Telefonen ringer då och då, det är försäljare , en doktor eller jobbet. Har jag tur kan det vara nån till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar