Det var ett tag sen jag skrev, det har varit så himla mycket. Jobb, kurs i tecken och sen att få till det med mitt nya liv med LCHF.
Jobbet känns det som om jag tillbringat mer tid på än vanligt och det kanske är så. När jag kommer hem så går liksom musten ur en. Barnen har varit ett underbart stöd och ställt upp på sin "gamla" mamma. Sen försöker jag ställa upp på dom så gott jag kan och finnas till för dom.
Nej jag skulle kunna gå i pension redan nu, jag skulle nog kunna fylla dagarna ändå.
Min man har gjort en del och ställt upp, men han slarvar så man får göra om mycket. Trist!
Nu har jag vecka 8 att se fram emot, en hel vecka ledigt. Barnen har sportlov och då tar jag med lov :-) jisses va skönt det ska bli.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja, så är det. Hur mycket man än försökt att tala om hur man vill att A gör om han nu ska hjälpa till så blir det aldrig som man vill iallafall och man måste göra om det om man inte vill att allt ska vara totalt upp och ner efter ett tag...
Jag var så less på det för inte så länge sen att jag inte städade på ett par månader. Men fy farao vad dåligt jag började må och hur det såg ut efter ett tags "hjälp" av gubben. Som trots allt är otroligt snäll.
Kram
Skicka en kommentar