Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

måndag 19 december 2011

Minns jularna...............

Varannan jul firade vi hos mormor och morfar. Varannan hos farmor och farfar.  Jag gillade aldrig jularna hos farmor och farfar. Farfar kramade om mig alldeles för hårt. Jag tyckte inte riktigt om honom. Min pappa hade också yngre halvsyskon som fortfarande bodde hemma i denna trånga lägenhet och där skulle även vi , då familj på fem sova över. Det fanns inget syre, det fanns knappast utrymme för oss barn. Spriten flödade, även mat. Vi fick det vi behövde, det gick ingen nöd på oss. Men vi kom sällan i fokus under den julen, Man fick liksom inte riktigt vara med, i alla fall inte så länge man var liten. Allt var givetvis inte negativ, det fanns ljusglimtar även där.
Men jularna hos mormor och morfar var mycket bättre. Vi barn var medelpunkten. Även om det flödade sprit där med så var det annat. Vi blev sedda, bekräftade och vi fick aldrig känna som om vi var i vägen. Mormor och morfar hade en fungerande TV som vi barn fick titta på, Dansk TV med familjen "Flintstone". Farmor och farfar hade också TV, men det var i det rummet där det skulle spelas kort, ätas och allt och ingen plats.
Detta är ur mitt barndomsminne.Kanske överdrivet men då på den tiden var julen pest. 
Ofta fick man julklappar man inte ville ha. 
Jularna har jag alltid hatat. Varför? Jo jag fyller år på självaste julafton och jag fick aldrig ha kalas. Jag fick hänga på min systers kalas en månad tidigare , alla visste att det inte var min födelsedag så jag blev inte grattad på samma sätt. Jag var inget ens då. Precis som det fortfarande känns. Julafton jag fyllde 50 var dock en bra jul, den bästa faktiskt. Min syster och sambo överraskade och jag fick ha kalas. Med girlanger, ballonger och allt det jag aldrig fick. 
Men på nåt sätt så var jag och min födelsedag aldrig viktig . "stackare " sa många och stack till mig en 5:a. 
Jag har också blivit bortglömd ett par gånger. Både av att jag fyller år och varit utan julklappar. 
Nej, jag gillar inte julen, varje år gör den mig deprimerad.  Jag vill dra täcket över huvudet.
Men man försöker att glädjas med sina barn. Speciellt min dotter vill ha tradition. Så jag försöker för hennes skull åtminstone. Mina barn ska känna att julen är speciell för dom.
Så vi går till minneslunden, tänder ljus på julaftons morgon efter att jag blivit grattad. Sen är det jul resten av dan. Mitt på dan är det gröt och skinksmörgås. Till Kalle och hans vänner äter vi tårta och dricker kaffe, Sen julklappsutdelning. Kvällen är det julmaten som dukas upp. Sprit??? Nä ....jag köpte en 35:a till min 50 årsdag , den öppnade jag häromveckan då min syster kom på besök och tog två minisnapsar till sillen då. Nej det starkaste vi har blir väl svagdrickan och julmusten. Mys med barnen med gotter och TV.
Jag längtar till den 25:e december. 

1 kommentar:

SusanLotus sa...

Tråkigt att du inte ser så mycket fram mot julen. Men jag förstår fullt och fast det där med att fylla år på julafton. Det blir ju inte DIN födelsedag som är i fokus. Eller var... Här blir det ingen sprit heller. Vi öppnade en glögg för några år sen och drack upp resten i fjol.
Mina barndomsjular har ett magiskt skimmer över sig trots att min plastfarfar brukade pinka på sig i fyllan osv... Man glömmder det negativa och jag minns mest glitter och jullovsmorgnar med Bamse och pulkabacken i mellandagarna.
Ja, visst är det sorgligt att man aldrig kan resa i tiden?
Kram