1+1=2 elller?

Läste några bra meningar som stämmer bra in på mig:

Jag har lärt mig att jag kan skratta utan dig, 

att jag kan följa mina egna spår, 

att jag kan växa. 

Jag väljer att inte lägga min lycka i dina händer

då detta är en viktig förutsättning för att vi

ska kunna leva tillsammans i harmoni.

När man levt flera år tillsammans och mest vid sidan av så lär man sig att hitta det som gör en själv lycklig för stunden. 

Jag saknar det som var mellan oss, hettan, passionen. Men i rädslan att misslyckas så håller vi avstånd. Det är lättast så.

Kommunikationen sträcker sig så långt som : "vad ska vi ha till middag?" eller " kan du göra detta?" 

Så, jag lade lyckan i mina egna händer och njuter i nuet av det lilla som får mig att le.