Mina känslor av utanförskap.

Ingen kan ta ifrån mig känslan. Arvet jag har ,att mina barn får gå igenom samma utanförskap som jag. 
Min son sa häromdan: Mamma jag har vänner, men inga kompisar. Hur ont gör inte det i ett mammahjärta. Han blev mobbad genom hela grundskolan.

Idag sa dottern: Mamma, idag sa _ _ _ _ _ att nästan hela gänget från förra klassen ska se julkonsert. Men de frågade inte mig. De har haft överraskningsfester för alla som jag varit med och fixat , men mig gör de inget för. Tårar i hennes ögon när hon säger.....jag borde kanske inte bry mig.

Min andra son knäcks sakta men säkert ned av chefer på sitt jobb. Men han biter ihop. Han blev mobbad för att jag pratar skånska.

Jag har bott här i Åby i 33 år snart men har ingen riktig nära vän här. De jag hade i Helsingborg hör aldrig av sig.
Så ingen kan ta ifrån mig känslan av utanförskap. 

Mitt hjärta blöder av sorg för mina barn. Fina människor som är en ynnest att få vara mamma till. Som andra borde se och beundra .

Jag läste en artikel en gång om en mamma som undrade om att bli mobbad var ärftligt.
Ja jag tror det.