Dagboken

Dagbok, ja varför inte. Om man inte har nån direkt att dela sin vardag med mer än sin man så kan det vara skönt att få skriva av sig om inget annat. Den som vill läsa bjuder jag på det.Positiva, negativa, bittra, gnälliga och underbara inlägg. Men det är mina tankar.

torsdag 8 november 2012

Barndomsminne


När jag var nio månader flyttade mina föräldrar från Helsingborg till en liten by som heter Visseltofta,inte långt från Osby. Där bodde vi några år innan vi flyttade till Osby. Jag gick i skolan i Osby till och med årskurs 6 när vi sen flyttade tillbaka till Helsingborg.
Jag gick på Parkskolan alldeles intill Osbysjön. Den vänstra byggnaden är röd och den högra gul. 
I den röda gick jag 1-4, hade sy-slöjd  i den gula tills det byggdes ett hus till.
Den gula gick jag 5 och 6.
I ettan fick jag eftersittning. Det var vinter och man hörde inte skolklockan om man var på baksidan och vi fick inte vara där. Så jag och en annan tjej hörde inte när det ringde in och kom försent. Fröken bad oss erkänna, men jag visste inte vad det betydde så jag fick eftersittning.
På Parkskolan fick jag också känna på boxar i magen, hur det var att bli hånad och jag hade inga direkta kompisar. Jag fick vara med om de inte hade nån annan att vara med. Jag var "second hand". 
Så har det varit i hela mitt liv. 
Jag behöver inte tacka nån mer än de som älskat mig och dom kan jag räkna på mina fingrar. Jag behöver inte träffa  nån på återträffar för det finns inget jag vill veta om dom och de vill säkert inget veta om mig.
Men de har gått miste om en del.

Inga kommentarer: